Förstå språket!

Jag kan varmt rekommendera Tiia Ojalas bok "Förstå språket NO/SO för nyanlända" som givits ut på Sanoma förlag. Det är en lärobok med tolv kapitel, sex om SO-ämnena och sex om NO-ämnena. Mina Språkintroduktionselever som nu har gått ungefär ett halvår i svensk skola har haft SO och NO på schemat från dag ett och jag undervisar dem i SO. Som lärare är det skönt att alltid ha ett ämne att hänga upp språket på och när eleverna dessutom känner till områdena sedan innan, så är det lätt att arbeta såväl med skriv- och diskussionsuppgifter så fort eleverna bara vet vad termerna heter på svenska.

Kapitel 3 i boken handlar om industrialiseringen. Några av de viktiga orden där har varit:
* industri
* fabrik
* världen
* utvecklas
* förändras (vi har kommit in på passiv form av verb)
* arbetskraft
* arbetslöshet
* maskiner
* landsbygd
* stad

Eleverna har fått diskutera för- och nackdelar med att bo och arbeta på landsbygden och i staden och fått berätta om hur de vill bo i framtiden.

En dag kom jag in i klassrummet och sa: "Det är år 1850. Vi befinner oss i en fabrik i England. Du är 12 år gammal och har just börjat arbeta. Klockan är sex på morgonen. Hur mår du?" Efter en diskussion fick eleverna sedan skriva brev om hur det kunde vara att leva under industrialiseringen.

"Förstå språket NO/SO för nyanlända" är en riktigt passande bok för att lägga en grund för nyanlända inför kommande studier i Sverige.

Det där med förförståelse...

Förförståelse talar man mycket om, när man talar om språkutvecklande arbetssätt och nyanländas lärande. Att väcka kunskaper till liv eller ge en god bakgrund till det stoff man sedan ska bearbeta. Man kan förstås jobba med detta moment (som för övrigt är den första delen av ett klassiskt cirkelmodellarbete) på en mängd olika sätt. T.ex. kan man arbeta med bilder och videoklipp eller göra ett studiebesök.

Om ämnet är bekant för eleverna så är det ett mycket smidigare sätt att arbeta på och man kommer snabbare till själva språklärandet. Det är också en trygghet för eleverna, att direkt hänga med på vad lektionen handlar om, och ett sätt att lyfta deras tidigare kunskaper.

I dag skulle mina elever få börja läsa en ny text. Vi ska läsa texten dels för att bygga upp ordförrådet, dels för att träna på att återberätta text muntligt och skriftligt.

Texten jag valt ut var sagan Snövit, som jag även läst tidigare med SPR-elever och som jag vet att de flesta har hört förut. Den finns med i en sagotradition som i princip alla barn och ungdomar har varit i kontakt med (enligt mina erfarenheter!).

De fick först bilder av mig. Vi skrev upp ord vid kanten av bilderna. Sedan lyssnade vi på texten (den finns på youtube som ljudbok) samtidigt som de fick texten på papper framför sig.

Då och då stannade vi i texten och talade om nya ord. Efter att vi lyssnat på en del av texten bad jag eleverna återberätta handlingen med hjälp av bilderna.

I slutet av 50-minuters-lektionen producerade eleverna egna meningar på svenska, på ett sätt jag inte sett hos många av dem förut. De sa saker som "Drottningen frågade spegeln: Vem är vackrast i landet? Spegeln svarade: Snövit. Drottningen blev arg." Dit kom vi så snabbt, eftersom eleverna redan kan huvuddragen i sagan (eller direkt kan få det genom att titta på bilderna).

Nu har jag full koll på elevernas förförståelse och vi kan fortsätta jobba med stoffet. Berättartekniken, de nya orden, stavningen och att så småningom lyckas skriva en egen berättelse på svenska.

Inleda arbetet med satsdelar

Mina Språkintroduktionselever fick i dag fortsätta att arbeta med en text om en vanlig dag. Otroligt nog klagar ingen ännu på att det är tråkigt. Kanske är det för att varje lektion har en ny infallsvinkel?

I dag delade jag ut texten "Min dag". I utskriften är den svartvitt men i den versionen som jag visade på tavlan har orden olika färger, beroende på vilka satsdelar de tillhör. 

Efter att vi läst igenom hela texten, talat om uttal och nya ord, så delade jag ut färgpennor till eleverna. Nu skulle de stryka under alla verb (d.v.s. subjekt) i en färg och sedan ord för tid och plats (d.v.s. adverbial) med en annan färg.

Därefter samlade vi orden på tavlan under rubrikerna "Verb", "Tid" (När?) och "Plats" (Var?). Att samla satsdelar på så sätt är mitt sätt att börja arbeta mer grammatiskt med eleverna. Så småningom kommer jag att säga "tidsadverbial" och "subjekt" i stället. 

Man talar så mycket om att stöttning (scaffolding) är det som krävs för att andraspråksinlärare ska lyckas i skolan. Detta är stöttning i praktiken för mig. Att arbeta successivt med alla moment, bygga upp färdigheterna kontinuerligt. Skriva upp nya ord, förtydliga med färger och understrykningar. Jag hoppas Gibbons skulle hålla med mig!

Fortsättning skrivprocessen

"I dag ska ni skriva en text". Eleverna greppade sina pennor, märkbart omedvetna om att de faktiskt nu för första gången under mina svensklektioner skulle producera en text. Med hjälp av projektorn visade jag på tavlan de bilder på Kalles dag som vi talade om på förra lektionen (se förra inlägget) och stödord till varje bild (t.ex. vaknar, kliver upp ur sängen, äter frukost). Jag förklarade lite kort hur jag ville att de skulle skriva. Sa att de kan variera "Kalle" med "han" exempelvis.

Alla elever skrev texter på max 30 minuter och lämnade sedan in dem till mig. Som jag nämnt innan är dessa elever på rätt skilda nivåer i svenskan och det fina med skrivande är att de ändå kan lära sig något, vilken nivå de än befinner sig på.

Det här första exemplet är av en av de elever i klassen som har svårast i klassen. Hens träning ligger i att få till stora/små bokstäver, punkt på rätt plats och att förstå alla ord, som är helt nya för hen. Hen kan absolut vänta med svårare saker som ordvariation och variation i meningsuppbyggnaden.

Exemplet nedan är en elev, som jag av denna text kan se är en risktagare. Hen testar hejvilt att ändra på ordföljden och lägga till och dra bort. Ett väldigt effektivt sätt att lära sig ett språk på! Varje gång hen blir rättad av mig kommer hen komma ett steg närmre en bättre svenska. Den här eleven kan nu bli medveten om hur ordföljden ser ut i språket och ska få träna på olika sätt att skriva kronologiskt.

När jag låter elever skriva rättar jag alltid texterna och lämnar tillbaka dem till eleverna så att de får renskriva dem. På nästa lektion ska jag visa en orättad elevtext för klassen som klassen ska få rätta tillsammans med mig. 

Jag scannar alltid elevernas texter och sparar dem. De kan komma till användning senare under året, bl.a. för att visa för eleven hur långt hen har kommit i sin språkutveckling eller om jag själv är osäker på underlaget för eleven. 

Skrivprocessen: Att få nybörjare att skriva sin första text

Hur får man en elev att skriva? Ja, det är ju så mycket mer än att bara formulera en instruktion till en uppgift. I synnerhet när man arbetar med svenska som andraspråk och med nybörjare i svenska.

Detta läsår har jag förärats med en Språkintroduktionsklass med elever som var nybörjare i svenska skolan i maj i år. Samtliga har ganska god skolbakgrund, 7-11 år i hemländerna, men som med de flesta klasser i skolor runtom i världen så är de ändå olika snabba i sin språkliga utveckling och olika motiverade till att lära. Därför är det viktigt att jobba stegvis och varierat för att få med alla på tåget, såväl de mest ambitiösa som de långsammare.

I dag inledde jag ett skrivprocessarbete som ska leda till att de ska skriva sin första riktiga text på svenska. Den ska handla om vad de gör en vanlig dag. Uppgifterna jag har använt har jag hämtat från Karin Rehman, som jag lyssnade på på Symposium i svenska som andraspråk 2015 (vilket jag skrivit lite om här). Uppgifterna och en presentation från hennes föreläsning ligger på den här hemsidan.

Principen jag följer är cirkelmodellen (se tidigare inlägg) d.v.s.
1) Väcka till liv förkunskaper/bygga upp förförståelse
2) Läsa en modelltext
3) Skapa en text tillsammans
4) Skapa en text själv

Lektionen

Vi startade lektionen med att jag visade eleverna bildserien Kalles dag. Bild för bild gick vi igenom vad han gör vid olika klockslag. Jag skrev ner stödord på tavlan.

När vi var klara läste jag upp inledningsmeningen från varje stycke i texten "Kalles dag". I detta momentet vill jag bara att de lyssnar på mig delvis för att träna upp sin intonation men även för förmågan att ta in information genom att lyssna. Jag bad eleverna i kör repetera de meningar jag läste vilket fick många att börja skratta. Samtidigt märkte jag att många elever gjorde det utmärkt och jag antar att de är den lyssnande typen av inlärare. Det blogginlägget - om hur man lär sig språk olika (vissa genom skrift och vissa genom att lyssna) - får jag formulera en annan gång!

Texten "Kalles dag", som jag alltså ännu inte delat ut till eleverna, är uppbyggd på så sätt att första meningen i varje stycke är enkel språkligt. Den borde samtliga elever förstå bra. Men de kommande meningarna i stycket är lite mer utvecklade och med lite fler avancerade ord, vilket kan utmana de lite snabbare eleverna. På så sätt får alla elever ett sammanhang av vad texten handlar om och de snabbare eleverna tråkas ändå inte ut.

Efter detta moment delade jag ut meningarna till eleverna i pappersremsor. Nu skulle de placera dem i rätt ordning parvis.

Nästa steg är att eleverna med hjälp av stödord och bildserien ska få skriva ihop en sammanhängande text själva om Kalles dag. Den kommer att ge mig en bild av hur väl eleverna hängt med på den inledande delen av arbetet. Därefter kommer vi att läsa texten "Kalles dag" och ha den som modelltext. Vi kommer att arbeta med nya ord och titta på konnektorer, verb och styckeindelning.

Först efter detta förarbete ska eleverna få skriva om en vanlig dag i deras liv. Förhoppningsvis är de vid det läget tillräckligt stöttade för att bygga upp sin första riktiga svenska text utan att den och de ska falla.

Minnet

Längs raderna i exempeltexten om minnen har Mehdi klottrat ner persiska krumelurer över nya ord: ’andfådd’, ’gymnast’, ’mullig’. Nu göms det nätta huvudet under två enorma Urbanears-hörlurar. Han håller blyertspennan så hårt med tummens och pekfingrets fingerspetsar att huden blir vit.

Jag tassar mellan bänkraderna, böjer mig över elevernas texter, pekar på ord, kommenterar.

- Fin inledning, Asha. Kan du beskriva din mamma mer?

- Yusuf, tänk på att skriva alla verb i samma tempus. Tid. Dåtid, till exempel.

- Rätta de här orden, Ali, de stavas inte så.

Ali tittar varken på mig eller stavfelen. Han sneglar fnissande på Mehdi, som sitter med ryggen formad som ett stort välskrivet C. Så satt han i lastbilen mellan Grekland och Italien också, bland lastpallar med grönsaker, i ett dygns hungrande väntan på natten, då barnen kunde springa ut utan risk för att bli upptäckta. Nu målar han latinska bokstäver. Uttalar dem viskande, samtidigt som de präntas på det linjerade pappret.

Han puttar ner hörlurarna så att de vilar på axlarna och höjer blicken.

- Lärare!

Han sträcker fram pappret.

- Du kan läsa men inte berätta, okej? Jag svär, det är sann berättelse.

Vi sitter tysta bredvid varandra. Den döda modern. Den svikande fadern. Barnets ilska. Flykten.

- Inte glömma, säger han, och knackar pekfingret mot tinningen.

Jag pressar handflatorna ifrån mig i luften.

- Mm, inte trycka bort.

Mehdi följer mina händer med blicken och rätar ut ryggen.

Boktips: "Nyanlända elever i mitt klassrum"

Under påsklovet har jag läst en nyutgiven bok om nyanlända elever, nämligen Hülya Basarans "Nyanlända elever i mitt klassrum - Språkutveckling med digitala resurser". Basaran är själv förstelärare på mottagningsenheten i Trollhättan och beskriver i boken hur hon arbetar för att nå bästa resultat med den elevgruppen.

De två första kapitlen är en god sammanfattning, eller en repetition, av den forskning som pågår inom svenska som andraspråk. Basaran refererar exempelvis till Timperley, Gibbons och Hajer. Det är de konkreta tipsen på arbetet med digitala hjälpmedel, som återfinns i kapitel 6 och 7, som jag finner mest intressanta. Dessutom är det alltid givande att få en inblick i en annan lärares arbete.

Basaran var på Gomorron Sverige i morse och talade om boken och om hur man på bästa sätt når ett målspråk som nyanländ. Hon nämner bland annat det faktum att det tar 5-8 år att uppnå ett skolspråk på ett andraspråk, vilket jag kan tro är bra att nämna för de elever, som känner sådan frustration över att "inte komma nånstans". Man kan lyssna på Basaran 22:25 in i detta klipp.

Basaran bloggar även om sitt arbete på bloggen Hülya.

Att kombinera text och bild

När man arbetar med SVA på en grundläggande nivå är det ganska självklart att man använder sig mycket av bilder i sin undervisning. En bild är ett enkelt sätt att förmedla innehåll på och om man söker ett konkret ord så är det det snabbaste sättet för att alla ska förstå. Bilder kan även skapa känslor och vara grund för diskussion, vilket är ett sätt att engagera och få igång eleverna.

För att klara svenska som andraspråk för årskurs 3 ska eleven kunna "genom att kombinera sina texter med bilder förtydliga och förstärka sina budskap" och för årskurs 6 "förtydliga, förstärka och levandegöra sina texters budskap genom att kombinera text med olika estetiska uttryck". För årskurs 9 återkommer samma kunskapskrav men att eleven även ska kunna kombinera olika texttyper.

Eftersom min nybörjarklass fortfarande arbetar mot kunskapskraven för årskurs 3 har jag börjat en serie med uppgifter som berör det första kunskapskravet. Eleverna har vid ett flertalet gånger fått beskriva och berätta till olika foton och bilder, både skriftligt och muntligt. Detta är ett första steg för mig att se att de förstår hur text och bild kan passa ihop och kombineras.

En elevtext, skriven till en bild.
Eleven fick uppgiften i Google Classroom och ombads lägga in bilden själv.

Under de senaste veckorna har de fått arbeta med att skapa bildspel under temat "Mina intressen". Bildspelen skapar de med hjälp av sin iPad i programmet iMovie. Kravet var att de skulle ha 10-15 bilder och skriva någon text eller rubrik till varje bild.

Mitt exempelbildspel i iMovie.

Nästa uppgift eleverna ska få är att de får en bildserie, som jag fått från boken Språkmosaik. Eleven ska skriva en berättelse utifrån bildserien. I och med detta kommer jag tala om begreppet "röd tråd", som återkommer i ett annat kunskapskrav, nämligen att eleven "skriver en berättande text med röd tråd samt i huvudsak fungerande handling".

Följande uppgift, och själva slutuppgiften, är att skriva en egen berättelse och kombinera den med en bild som de hittar eller tar själva. De kommer att få en rubrik av mig, t.ex. "Slagsmålet", "Den nya skolan" eller "Skatten". Om eleven skriver en berättande text med röd tråd och en fungerande handling samt väljer en bild som förtydligar och förstärker berättelsens budskap så har hen uppnått minst två kunskapskrav för årskurs 3.

Att använda lässtrategier

För att uppnå kunskapskraven för årskurs 3 i Svenska som andraspråk ska eleven "läsa bekanta och elevnära texter med flyt genom att använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt". I det centrala innehållet står det att man ska arbeta med lässtrategier "för att förstå och tolka texter samt för att anpassa läsningen efter textens form och innehåll". Att använda lässtrategier är alltså sett som något grundläggande för att ens komma igång med läsningen på ett nytt språk.

I dag introducerade jag ett arbetssätt med lässtrategier på ett väldigt grundläggande sätt i min språkintroduktionsklass. Vi kommer att öka mängden läsning mycket i klassen, ifrån att bara ha läst enkla, korta texter under den första terminen i svenska skolan, så ska vi nu börja läsa korta berättelser och komma vidare till enkla romaner. Vi ska även komma in på olika sorters genrer och hur olika man läser olika sorters texter.

Inledningsvis bad jag eleverna fråga klasskompisen bredvid vad hen läser, när hen läser och vad hen läste i hemlandet. Några elever bjöd på exempel på vad klasskompisen berättat. Vi pratade kort om betydelsen av läsning både på svenska och hemspråket. Det visade sig att många elever i klassen inte läser något för tillfället, förutom sina läxor. Ett fåtal läser romaner, faktaböcker och nyheter på sina hemspråk och är mer läsvana, men det finns alltså även många i gruppen som knappast kan räknas som några bokslukare.

Efter denna korta scanning delade jag ut boken, en berättelse som heter "Ramona och Zarko", som återfinns i häftet "Novellhäfte 1" av Natur och Kultur. Eleverna ska få läsa själva så småningom men i dag läste jag högt för dem och de fick följa med i boken. Jag stannade till efter varje sida för att kolla förståelsen.

De lässtrategier vi använde oss av i dag var:

• Förutsäga/förutspå: När vi hade läst rubriken och tittat på bilden på första sidan frågade jag vad eleverna trodde att texten skulle handla om. Vi spånade en ganska lång stund på vad som var rimligt. Att det var två namn, att de kunde vara kompisar, att namnen inte var svenska o.s.v.
• Ställa frågor till texten: Efter varje sida ställde jag först frågan "Har ni några frågor?" och eleverna ställde frågor, mestadels om nya ord. Vi skrev upp de nya orden. Därefter ställde jag frågor till eleverna om textens innehåll och vi sammanfattade varje sida.
• Reda ut oklarheter: Vi ställde frågor och bekräftade eller rättade varandras antagande om textens innehåll.
• Sammanfatta: När vi läst klart för denna gång skrev vi loggbok. Eftersom det var första gången så gjorde vi det tillsammans denna gång. Jag fokuserade på ordet sammanfattning, eftersom även detta är ett nytt begrepp för gruppen. Vi skrev vad vi lärt oss av texten, vad texten handlade om och alla fick skriva själva vad de tyckte om texten.

På nästa läslektion ska jag arbeta med samma upplägg för att därefter släppa eleverna med att fortsätta sin läsning och loggboksskrivning själv med handledning. Så småningom ska eleverna få välja egna böcker att läsa.

För att läsa mer om lässtrategier rekommenderar jag detta blogginlägg på "Katarinas svenska" samt dessa åhörarkopior av Josefin Nilsson.

Ett utvidgat svenskämne - är det något att ha?

Svenska och Svenska som andraspråk är två skilda skolämnen med både likheter och olikheter. Likheterna i det centrala innehållet är ganska stora men undervisningsmetoder och fokus brukar skilja sig mycket åt. Hur är egentligen attityderna till dessa olika ämnen och hur skulle ämnena kunna utvecklas för ökad måluppfyllelse hos eleverna?

Dessa tankar har dykt upp när jag den senaste veckan läste en rapport som gavs ut av Myndigheten för skolutveckling år 2004. Rapportens syfte är att kartlägga undervisningen i Svenska som andraspråk för att ge förslag om eventuella förändringar. Jag hittar inte rapporten på nätet, dock denna tidningsartikel som hänvisar till den, om ni vill veta mer. (Och jag har själv en pdf-kopia om någon skulle vara intresserad.)

Enligt kartläggningens resultat är Svenska som andraspråk ett ämne som anses vara till för svaga elever i jämförelse med den "vanliga" svenskundervisningen. Även om många lärare säger sig se ämnena som likvärdiga så finns ändå uppfattningen om att SVA dels är ett ämne som det är lättare att få ett högt betyg i, dels ett ämne som är till för "B-laget". Utifrån denna syn ger författarna förslaget om att Svenska som andraspråk och Svenska borde slås samman till ett utvidgat svenskämne som då skulle ha viss fokus på flerspråkighet.

Jag har vacklat i mina åsikter om det här förslaget. Från att ha tyckt att det var helt galet till att se rimligheten i det till att åter tänka att det inte skulle fungera. För mig är ämnena så oerhört skilda åt och är uppenbart olika kurser. Jag har undervisat i Svenska tidigare också och har då ett helt annat fokus och andra ingångar än jag har med andraspråkselever.

Ändock gillar jag tankeexperimentet om att göra om ämnet och funderar över om huruvida samma attityd finns till ämnet i dag eller om det har ändrats. Det var ju ändå 11 år sedan rapporten kom! På min skola är Svenska som andraspråk ett så stort ämne och det är inte fråga om att en andraspråkselev skulle få läsa Svenska, men kanske är det annorlunda på andra skolor?

Jag hörde av mig till Mikael Olofsson, som är en av författarna till rapporten, och som arbetar på Nationellt Centrum för Svenska som Andraspråk, för att höra hans inställning till frågan i dag. Han svarade att han anser att många av resonemangen i rapporten fortfarande är aktuella och att det skulle vara värt att utreda SV/SVA-frågan på nytt. Han beskrev att många, såväl lärare som föräldrar, hör av sig till dem då de anser att många frågetecken om ämnet uppkommit, t.ex. om dess likvärdighet.

Hade det fungerat att slå ihop ämnena? Hade det ökat likvärdigheten? Hade det försvårat för läraren att nå vissa elever? Vilka nackdelar och fördelar har förslaget egentligen? Vad tycker ni?

Gott nytt SVA-år!

Det är nytt år och efter ett långt uppehåll från bloggandet tar jag nya krafter igen. 2016 står ämnet Svenska som andraspråk inför ytterligare utmaningar. Antalet nyanlända har ökat kraftigt och det ändrar förutsättningarna för undervisningen.

Det som många mindre kommuner står inför är att ett litet antal helt nyanlända skrivs in i en skola och placeras tillsammans med elever som har svenska som modersmål och/eller elever som har läst SVA längre än dem. Gott så, en blandning av nivåer kan ofta gynna en språkutveckling. Men det jag hör från lärare är en enorm frustration över att inte hinna med. Att blanda elever i svenska och svenska som andraspråk är enligt mig också ofta förenligt med okunskap om de stora skillnader som finns mellan ämnena. Men vad ska man göra när resurser saknas?

Inte ens i den stora verksamhet som jag arbetar i får vi tag på utbildade lärare och vi är pressade att ta in fler elever i våra grupper. Man måste hela tiden hitta vägar för att nyttja de resurser som faktiskt finns, t.ex. att använda eleverna själv som resurser. Jag försöker snabbt scanna av elevernas kunskaper för att kunna gruppera elever i klassrummet så att den snabbe får utmaningar genom att få lära den som behöver mer stöttning. Det är också viktigt att nyttja varenda lärare som finns i sin verksamhet. Samarbeta för att pussla ihop och stötta för att kunna få koll på varje individs utveckling. För det går inte att tänka en SPR-klass som vilken grupp som helst. Varje individ är helt unik och behöver särskild anpassning därefter.

I utmaningar finns förstås möjligheter och det som glädjer mig är den fina lärarkår som svetsar sig samman och orädda ställer frågor och hjälper till. I forumet "Svenska som andraspråk" och "Språkintroduktionen" på Facebook har jag själv fått svar på många frågor och fått ökad förståelse för hurdan andra lärares vardag ser ut.

Det är många som ser utmaningar som ett gissel, som ett sätt att långsamt börja ge upp. Det gör inte jag. Därför blir mitt nyårslöfte att enträget kämpa för att höja statusen för mitt yrke och ämne samt att öka entusiasmen inom lärarkåren. Kan ni hjälpa mig att hålla det?

Formativa arbetssätt

I fredags hade vi en studiedag på skolan och jag blev ombedd att hålla en workshop för kollegor. Då bedömning är något som det alltid finns behov av att diskutera valde jag att fokusera på just det, och att göra det ur ett formativt perspektiv och därmed kom vi även in på formativa arbetssätt.

Inför workshopen plockade jag fram några böcker som stått fint på sin plats i hyllan sedan formativ bedömning började bli ett modeord och varenda studiedag och ledig tid användes till att arbeta kring detta begrepp. Jag minns så väl en studiedag med en föreläsning av Christian Lundahl, för kanske 4-5 år sedan. Många av de tankar och arbetssätt han presenterade då var helt obekanta för mig och jag vet att jag till och med tvekade på om de gick att genomföra. När jag läser litteraturen nu, några år senare, känns allt så självklart. Kanske har jag skapat mig min egen bild av formativt arbete som gör att jag förstår det i praktiken på ett annat sätt.

På workshopen visade jag tidigt upp denna kort film som Skolverket gjort. Läraren i filmen berättar om att formativ bedömning för honom innebär att klargöra för eleverna var de befinner sig, tydliggöra vilka mål de har och vilket syftet är med varje lektion. En god sammanfattning av begreppet, enligt mig!

Olika formativa arbetssätt/verktyg som jag och workshopdeltagarna tog upp var:

• Lärloggar/loggböcker, för att reflektera över vad man lärt sig och hur.
• Utvärderingar.
• Kort i olika färger (som syns i videoklippet) som eleverna har för att visa hur väl de hänger med i undervisningen.
• Att läraren slumpvis väljer vilken elev som ska svara på frågan eller göra ett inlägg i diskussionen (vilket också syns i videoklippet), också för att se hur väl eleverna hänger med och för att få samtliga elever att deltaga.
• Portfolio; ett sätt att samla sina alster och reflektioner kring dem.
• Kamratbedömning. Eleverna får träna i att sätta ord på vad som gör en bra text/en bra presentation.
• Bedömningsmatriser. Elever kan till en början få en bedömningsmatris av läraren att bedöma sin egen eller en kompis arbete utifrån. Därefter kan de få delta i arbetet med att skapa bedömningsmatriser själva.

I boken "Formativ bedömning i praktiken" av Helena Wallberg ges förslag på hur formativa frågor kan se ut i en klassrumssituation. Dessa tyckte jag var extra intressanta för SVA-läraren, då de förutom att de leder till ökad reflektion kring sitt lärande, är ett sätt att arbeta språkutvecklande. Frågorna är inte de enkla "Hur går det?" och "Går det bra?"och eleverna kan inte bara svara "Ja", "Nej" eller "Bra" utan måste träna sig på att sätta ord på vad de gör och vart de vill nå. Här är några exempel på sådana frågor:

• Hur långt har du kommit? Hur har du tänkt fortsätta arbetet?
• Vad är du mest nöjd med hittills?
• Om du skulle göra om något, vad skulle det vara?
• Hur skulle du kunna förbättra din inledning/avslutning?
• Berätta för mig om det här!

På vilka grunder?

När jag var på Symposium 2015 besökte jag ett intressant seminarium som hölls av Karin Rehman. Det hette "Nyanlända gymnasieungdomar med kort skolbakgrund: Att gå mellan teorin och praktiken" och innehöll många exempel från Rehmans egen undervisning på Språkintroduktionen i Stockholm. En länk till åhörarkopior från den finns nu ute på denna sida och jag kan även rekommendera Rehmans egen blogg Lärare Karin.

Det finns mycket jag hade kunnat ta upp från detta seminarium men en sak som fastnade hos mig var när Rehman ställde en fråga till oss åhörare, som vi skulle diskutera med bordsgrannen: På vilka grunder arbetar du i ditt klassrum?

Vi var tysta ett tag vid bordet men sedan tog jag ordet och förklarade att mina grunder är mitt fokus och mitt engagemang. Jag försökte beskriva för bordsgrannarna att jag gärna går ifrån böcker, planeringar och allt för att fastna i en interaktion med en elev och bara vara där. Kvinnorna som lyssnade på mig satt som frågetecken och sa faktiskt ingenting som svar. De varken kommenterade eller byggde på denna sats. Jag kände mig oerhört korkad. Hade jag nu dragit på för mycket på flumspåret igen, utan att vara varken teoretisk eller pedagogisk? Anledningen att jag minns just detta från seminariet, var alltså för att det knöt an till min ångest och oro över min egen prestation. Också ett sätt att minnas på!

Jag har gått och grunnat på detta sedan dess. Kan man ha "fokus" som sin grund i klassrummet? Är det inte lite vagt? Inte för att det skulle vara den enda grund hos mig, men ändå. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den går före allt annat; cirkelmodeller, språk- och kunskapsutveckling, genrepedagogik och den är parallell med värdegrundsarbetet.

Det var först när jag satt och läste Cummins (2000) i dag som jag kände att jag fick vatten på min kvarn. Cummins beskriver det ökade behovet av kunskap om att undervisa flerspråkiga elever och att den språkutvecklande undervisningen är ett måste. Han ger en modell för inlärning av det kunskapsinriktade språket där en av rubrikerna lyder: "Utrymme i interaktionen för kognitivt engagemang och identitesinvestering". Forskning (t.ex. Vygotsky, Gudrun Svensson) har visat att i interaktionen mellan lärare och elev måste elevernas kulturella, språkliga och personliga identiteter bejakas för att eleverna helhjärtat ska vilja satsa av sig själva i inlärningsprocessen. Lärarens gensvar utmanar och utvecklar elevernas skolspråk, om det sker på rätt sätt, och leder till empowerment, om läraren uppmuntrar elevernas svar och stöttar dem i att komma vidare.

Så nästa gång jag får frågan På vilka grunder arbetar du i ditt klassrum? ska jag sträcka på mig och säga:
- Självklart på en vetenskaplig grund, nämligen forskning av bl.a. Cummins och Vygotsky, som visar att flerspråkiga elever når bäst skolframgång och språkutveckling, om man utgår från deras kunskaper och bejakar deras språkliga och personliga identiteter. Det gör jag genom att lyssna på dem och aldrig släppa taget om dem i en diskussion, att visa engagemang och ständigt fokus för att alltid kunna utgå från den nivå de befinner sig på just denna dag.

Bättre efterklok än aldrig klok!

Länka vidare

Skolverket har sammanställt vilka ansvarsområden som ligger på huvudman och rektor respektive annan skolpersonal för arbetet med nyanlända elever. Titta på sammanställningen här.

Den här veckan har jag och min kollega Fredrik Björkman gästbloggat på Pedagog Malmö om våra tankar efter att ha gått kursen "Nyanländas lärande - mottagande, inkludering och skolframgång" på Malmö Högskola samt efter vi besökt Symposium 2015. Läs gärna inlägget här. Längst ner kan du klicka dig vidare till verksamhetsanalysen som vi gjorde som examinationsuppgift på kursen.

Translanguaging i praktiken

Jag har skrivit en del om translanguaging innan, både i detta inlägg och detta. I dag har jag jobbat en del enligt principen i två olika klasser. Jag ville starta upp med att "kartlägga" eleverna och för att försöka lyfta upp allas språk. Jag var noggrann med att ha en positiv inställning till alla de kunskaper eleverna visade upp.

Eleverna fick fylla i en tabell om vilka språk de kan och hur pass bra de kan de olika språken. Sedan ville jag veta var i kroppen de olika språken finns (se de fina exemplen nedan!). På baksidan fick de skriva en kort text på sitt språk. Jag kan förstås inte förstå den här texten (i de flesta fall) men kommenterar bara kort om vad mycket eleven kan eller att det ser vackert ut, exempelvis.

Det var intressant för mig att få veta allt detta om eleverna, men jag såg också med vilken stolthet eleverna fyllde i detta blad. De var också väldigt intresserade av klasskompisarnas kunskaper.

Efter att eleverna jobbat klart med detta fortsatte jag med undervisningen på tema hösten, i den ena klassen, och om läsning av olika texttyper, i den andra. Då knöt jag an till vad olika ord heter på deras språk. Vi skrev upp vad "höst" heter på olika språk respektive vad "tidningsartikel" heter på olika språk. Jag tror detta kan vara en ok ingång till att jobba med elevers flerspråkiga resurser. Nu känner jag också att jag har bättre förutsättningar för att veta hur jag kan ta vara på deras skilda språkkunskaper.

Om skolverkets nya kartläggningsmaterial

Den 1 januari 2016 kommer nya regler gällande nyanlända elevers skolgång att införas. Fr.o.m. då blir det obligatoriskt att kartlägga nyanlända elevers kunskaper. Obligatoriet gäller förvisso inte gymnasieskolor men då Skolverket ger ut ett mycket omfattande material med allmänna råd, kartläggnings- och bedömningsuppgifter, antar och hoppas jag att alla har inställningen att man nu får ta ett beslut om hur man ska utveckla sin mottagning för elevernas bästa.

Skolverket har varit ute på informationsturné om materialet och jag har i dag besökt konferensen Växa för framgång i Malmö. På hemsidan finns åhörarkopior för mer ingående information. För att beskriva det lite kortfattat kan jag säga att det består av tre steg.
Steg 1: Ett initialt samtal á 70 min inkl. tid för tolkning. Om elevens bakgrund och erfarenheter.
Steg 2: Man testar litteracitet, numeracitet, skolspråk/vardagsspråk. 70 min inkl tid för tolkning.
Detta underlag kommer till rektor och rektor fattar beslut om årskursplacering och undervisningsgrupp inom två månader.
Steg 3: Ämneskartläggning (respektive ämne). Till detta finns material såsom lärarhandledning, uppgifter, bilder och instruktionsfilmer.

Hur berör det nya materialet då mig, som SVA-lärare? Jag jobbar ju inte på en mottagningsenhet, utan i ett klassrum. Jag arbetar inte i första hand med att utreda elevernas bakgrund utan jobbar mot mål, och för att hjälpa elever uppnå kunskapskraven. Trots det vet jag hur beroende jag är av att kartläggningen fungerar bra, för att få en klass med en jämn språknivå och en relativt jämn skolbakgrund. Först då kan jag planera för min undervisning och lägga den på en lagom (kognitivt utmanande) nivå. Sen är det ju faktiskt så att en kartläggning inte kan lösas till fullo med en god organisation. Gruppen är alltför heterogen för det. Kartläggning är en pedagogisk fråga och man behöver ha med alla inom skolväsendet för att hitta det bästa sättet för att elevernas måluppfyllelse ska öka.

Vilka förhoppningar har jag på den nya kartläggningen? Jag hoppas att det nya materialet hjälper kartläggare och pedagoger att få fram en bättre bild av elevens kunskapsnivå. Jag vet att många elever sitter på kunskaper som de inte får chans att visa upp vilket är frustrerande för dem och också för mig. Jag hoppas också att materialet leder till ökat fokus och förståelse för språkutvecklande arbete och på att tillvarata de kunskaper elever redan har. Jim Cummins har beskrivit interdependency, det faktum att en elev kan omsätta kunskaper som den förvärvat på ett språk till det nya, om den bara får termer för det. Om den nya kartläggningen hjälper mig att ge eleverna den chansen, vore det fantastiskt.

Vilka är utmaningarna? Enligt mig finns det ingen lösning på kartläggning som kan användas på exakt samma sätt på alla skolor, utan alla måste hitta sin egen variant utifrån de resurser man har. Och det är just resurser i form av tolkar, modersmålslärare, SVA-lärare, studiehandledare, personer som passar att arbeta med kartläggning som jag ser som den största utmaningen att hitta. Jag blir ofta intalad hur efterfrågad och värdefull jag är i och med min legitimation och utbildning inom svenska som andraspråk, men när jag tänker på den stora apparaten kartläggning känner jag mig väldigt liten. Som i så många andra situationer i skolvärlden krävs ett enormt samarbete för att få det att fungera. Såsom man lite klyschigt uttryckte det på konferensen i dag; ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.

Muntlig interaktion

En stor del av språkinlärning handlar om muntlig interaktion. Jag har länge tyckt att det är den svåraste delen av ämnet (bortsett från hörförståelse, men det får jag återkomma till en annan gång... Jag säger bara: Hur sjutton vet man att och vad de förstår av det de hör?) och hur mycket jag än funderar över vikten av muntlig träning så glöms det bort i allt skrivande och läsande vi sysslar med i klassrummet. Många kanske tänker att muntlig träning helt enkelt är när eleverna pratar, men det är ju så mycket mer som krävs av eleverna i arbetssituationer och vid prövningar, än att just bara snacka. Och det är helt klart mer än ett okej uttal som krävs. För att uppnå kunskapskraven för SVA åk 9 nämns följande förmågor som har med muntlighet att göra:

* Samtala och diskutera med en kombination av ämnesrelaterat och vardagsrelaterat språk

* Ställa frågor och framföra åsikter med underbyggda argument

* Förbereda och genomföra muntliga redogörelser med struktur och anpassning till syfte, mottagare och sammanhang

* Resonera kring språkliga varianter inom svenskan och jämförelser mellan svenskan och andra språk  (kan väl göras skriftligt också)

Det var med detta i åtanke som jag under symposiet gick på Mariana Sellgrens föreläsning med titeln "Vi vet att muntlig interaktion är viktig - men hur åstadkommer vi den?". Sellgren satte oss deltagare i arbete. Vi fick både testa på analys av samtal samt några olika uppgifter passande för andraspråkselever. 

Analyserna gjorde vi genom att tänka igenom till vilken sorts samtal några olika transkriberade elevdiskussioner kunde grupperas. Var de...

a) disputational talk, som karaktäriseras av oenighet och korta repliker, ett munhuggeri utan resonemang

b) cumulative talk, som karaktäriseras av att bygga vidare på andras repliker men ofta på ett okritiskt sätt, att repetera och bekräfta eller

c) exploratory talk, som karaktäriseras av att man engagerar sig kritiskt men konstruktivt, ställa frågor, motivera yttranden och resonera

Återigen påmindes jag om vikten av att grundligt tänka igenom vilka exakta förmågor en elev har och svårigheten med att göra detta när det inte är nedskrivet på papper. Är eleven den som för samtalet framåt, den som bara nickar och håller med eller allt som kan rymmas däremellan? Alla dessa tre samtalstyper är nödvändiga att behärska och hur gör jag som lärare för att få eleven att träna på en specifik muntlig förmåga?

Ett exempel på uppgift som Sellgren visade var samtalskort där eleverna stöttas mycket för just detta. De får t.ex. en dilemmafråga att diskutera (t.ex. Din kompis har massor av chokladkakor och du vill veta hur hen har fått tag på dem men hen säger att du inte får berätta om hen säger sanningen. Det visar sig att kompisen har snott dem från en annan vän. Vad gör du?) och får talkort med stödmeningar och frågor t.ex. 

- Vad tycker/tror du? Varför tycker/tror du så?

- Jag tycker att... För att... 

- Jag håller med/håller inte med... För att...

En annan fin uppgift som Sellgren instruerade och som vi fick testa inledningsvis (och vilken Hillary Clinton tydligen brukar använda på fester för att få gästerna att komma igång att lära känna varandra) är att ha ett papper på ett bord där ett antal elever, lämpligtvis 4-5 stycken, sitter. De får instruktionen:

1. Rita en cirkel på pappret

2. Samtala och skriv sedan ner saker som ni alla har gemensamt I cirkeln

3. Samtala och skriv sedan ner saker som är unika för varje person UTANFÖR cirkeln

Alla måste komma till tals, man får veta mer om varandra och samtalet kommer igång. Denna tar jag med mig och tror att den kan varieras och kanske kombineras med ovan nämnda talkort. 

Jag gick från föreläsningen full av nya tankar och idéer och väldigt motiverad att lägga mer fokus på muntlig interaktion. 

Ofelia García om translanguaging

Translanguaging innebär ett medvetet och strategiskt utnyttjande av elevernas flerspråkiga resurser. Detta talade Ofelia García om vid symposiets inledande föreläsning. García är själv spansktalande men bor och arbetar i USA och är knuten till University of New York. Hon menar att vid andraspråksinlärning lägger man inte till ett extra språk, utan inkorporerar (eller integrerar) det nya språket till de resurser man redan har.

Ett intressant klassrumsexempel hon gav exempel på var en lärare i New York som med sin klass översatte en mening på engelska till två andra språk med hjälp av Google translate. I detta exempel spanska och arabiska (men läraren tog olika språk vid olika tillfällen). Först läste de meningen högt på engelska i grupp. Därefter fick de spansktalande läsa den spanska översättningen och de arabisktalande den arabiska meningen. När eleverna läste meningen på sitt förstaspråk började de skratta och alla insåg att översättningen inte var korrekt. Vad var det som var fel? Varför? Vad betyder ordet? Hur ser en korrekt översättning ut? Dessa frågor väcktes direkt och ett samtal inleddes om språk och översättning.

García spaltade upp vilka fördelar en sådan övning, grundad i translanguaging, har:
* Läraren blir också en inlärare och eleven bär på kunskapen (och eleverna vill och tvingas därmed förklara för läraren)
* Man uppmärksammar och bygger på språkliga styrkor
* Man konverserar kring de språk som finns i klassrummet
* Man ifrågasätter lexikon och manualer
* Man erkänner svårigheterna med översättning
* Man lägger märke till språks likheter och olikheter
* Man normaliserar lingvistiska skillnader

Detta tycker jag vore väldigt intressant att testa i mina egna grupper, särskilt för att lyfta elevernas språkliga resurser, men också för att uppmärksamma vilket lurigt redskap Google translate är.

Symposium 2015: Tema resurser

Sitter i Aula Magna på Stockholms Universitet under introduktionen av symposiet i Svenska som andraspråk. Årets tema är resurser, ett ord som jag funderade över under morgonens hotellfrukost. Vad syftar man på? Jag tänker genast på resurser i form av utbildad personal; studiehandledare, speciallärare, modersmålslärare etc. Detta är en del av begreppet, men jag har nu insett, efter att ha läst mer om det, att man avser en vidare innebörd. I tidningen Lisetten (som ges ut av Riksförbundet lärare i Svenska som andraspråk, mer info här) förklaras temat:

"Läget kan kännas dystert när det saknas så många behöriga lärare i svenska som andraspråk och när skolmyndigheter gång på gång pekar på att nyanlända inte får den individanpassade undervisning de enligt alla styrdokument har rätt till. Vi vill med årets konferens, som känns som en kraftsamling där över 80 kompetenta, engagerade och insiktsfulla lärare och forskare medverkar, visa att lärarna själva har resurser att utveckla en språk- och ämnesövergripande undervisning. Translanguaging-begreppet står för idén att att gränsöverskridande kommunikation är nödvändig i en skola som ger likvärdiga möjligheter till utbildning. Lärare i svenska som andraspråk och lärarna i modersmål kan i denna övergångstid kanske gå i bräschen för denna nödvändiga och demokratiska utveckling." (Lisetten, 3-2015, s. 11)

Karin Sandwall, föreståndare för NC, berättar vidare att temat kan upplevas luddigt och kanske svårt att samla alla symposiets föreläsningar under men man resonerade sig fram till att man ville ha ett tema där man utgår från och tar vara på elevernas resurser, de kunskaper de har med sig, men som även tar vara på lärarnas resurser och som uppmuntrar skolledningen att synliggöra och nyttja dessa.

I Aula Magna sitter för närvarande runt 900 personer, också resurser för varandra och för eleverna. Och givetvis är alla pedagoger och elever ute på Sveriges alla skolor också resurser, om de bara används på rätt sätt. 

Läromedel för Språkintroduktionen

I går var jag på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och fick äntligen bläddra i och titta igenom alla de läromedel som jag läst så mycket om på diskussionsforum och hemsidor. Det har nämligen kommit rätt mycket nytt sedan vi på min skola köpte in nya läromedel senast, vilket var väldigt länge sedan nu. Vi har faktiskt kvar i princip samma läromedel som när vi undervisade i SFI-kurser och detta vill jag ändra på.

Jag stannade länge vid Natur och Kulturs bokhyllor. De har givit ut klassikern Mål 1, som vi på min skola har haft länge som nybörjarbok. Den finns ännu kvar, men nu finns även boken Fördel (1 och 2) som jag tycker är omfattande och tydlig i sitt upplägg. Om du vill titta på den kan man som lärare höra av sig till förlaget och få en kopia digitalt (vilket gäller alla NOK:s böcker). Fördelen med Fördel (!), jämfört med Mål 1, är att den innehåller flera olika textgenrer. Den är också mer omfattande i de teman den berör. Dessutom finns den tillgänglig i digital version.

Natur och Kultur har också den fina boken "Omvärldskunskap på mycket lätt svenska" som jag gärna använt som en sidobok för nyanlända elever. Den innehåller lätta faktatexter med tydliga bilder om t.ex. kroppen och geografi. Även den finns i digital version.

Jag såg att NOK nu även givit ut yrkesinriktade böcker, som kanske hade passat för de SPR-fortsättningsklasser som vi har i Malmö, t.ex. hade SPR-VO (Vård och omsorg) kanske varit behjälpta av "Yrkessvenska i äldreomsorgen". Det finns även liknande för VVS och fordon.

Liber har också förstått det ökade behovet av läromedel i SVA och SFI och har gjort denna fina översikt av sina läromedel. Som skola kan man beställa tre lärarex gratis från Liber om man ringer dit och nämner vilka titlar man är intresserad av. Själv vill jag titta närmre på "Intro" för att se om det är något för oss. Tyvärr fanns Liber inte representerade på bokmässan. Jag hade gärna också tittat närmre på läromedlen "Kärlek är ett substantiv" och "Älska är ett verb" som kollegor på andra skolor rekommenderat varmt.

Sanoma utbildning är också ett medieföretag som ger ut många läromedel med nyanlända som målgrupp. De var på bokmässan i år och jag tittade på läromedlen "Upptäck orden"och "Förstå språket NO/SO" som båda var fina, väl genomarbetade böcker enligt mig. Den förstnämnda går att få digitalt.

Det finns förstås massor av andra böcker, som jag inte tagit upp här. Det känns positivt att det finns mycket att välja på och att läromedlen nu är indelade i SVA och SFI. För några år sedan var det nästintill omöjligt att hitta något som motsvarade det centrala innehållet i SVA.

Har ni fler tips? Kommentera gärna!