Kombinera teori och praktik

Jag: - Fråga mig vad jag heter.

Elev: - Gabrielle.

Jag: Nej, du ska FRÅGA mig. Om mitt namn. "Vad heter du?"

Eleven säger sitt namn.

Jag: Nej, alltså vad heter jag? Fråga!

Elev: Gabrielle.

Den här dialogen ägde rum på en av mina lektioner i dag. Den fjärde av fem lektioner under en väldigt trött måndag, om dessa två faktorer kan få vara en ursäkt för mitt misslyckande att både få eleven att följa min instruktion och att förmedla något slags kunskap. Syftet var ju att lära sig ställa en fråga för att få ett svar, men varför ska man ställa en fråga, när man redan vet svaret? Elevens "svar" känns i efterhand helt rimligt!

Jag har under de senaste veckorna läst om professor (och min idol) Pauline Gibbons böcker om flerspråkiga elevers utbildning och hon poängterar vikten av en kognitivt utmanande undervisning. En för låg kognitiv nivå gör att eleven hamnar i en trygghetszon alternativt skapar ointresse för skolan. Kunskap förmedlas i ett meningsfullt sammanhang för att fastna på bästa sätt.

Visst låter det bra? Det tyckte jag också på tiominutersrasten innan lektionen, rasten som blev sju minuter p.g.a. ett par elevfrågor. Sju minuter som fördelades mellan toabesök och snabbt kaffeintag. När jag sedan skulle lära ut frågor hade jag glömt bort Gibbons.

Självklart skulle jag bett eleven gå runt i klassrummet och fråga de nya eleverna, vars namn han inte visste. Där har vi en mer kognitivt utmanande uppgift och ett meningsfullt sammanhang. Förlåt Gibbons! I morgon gör jag ett nytt försök, att kombinera teori och praktik. 

Utbildning om nyanländas lärande

Ämnet SVA är verkligen i ropet just nu. Antalet elever är redan stort och de asylsökande många. Behovet av utbildade, erfarna lärare har enligt den här artikeln orsakat en "behörighetskris". Fyra av fem gymnasielärare i svenska som andraspråk är obehöriga enligt DN. Det här är något som jag själv lagt märke till vid rekryteringen på min skola och i samtal med lärarkollegor på andra skolor. Trots envisa försök är det svårt att hitta personal med rätt utbildning.

Detta medför förstås även att behovet av utbildning är stort, men även behovet av fortbildning för redan behörig personal. En kurs, som varit i gång under ett par år, och som jag började på hösten 2014 på Malmö Högskola är "Nyanländas lärande - mottagande, inkludering och skolframgång". Den motsvarar 7,5 hp, ges av högskolor i samverkan med Skolverket och syftar till att fördjupa kunskaper om nyanlända elevers förutsättningar och lärandevillkor. Kursdeltagarna är behöriga lärare och rektorer som redan arbetar med nyanlända. På Skolverkets hemsida kan jag se att kursen ges även nu ht -15 men vid de flesta lärosäten är den fullsatt. Satsningen pågår dock till 2016 så om du är intresserad, håll ögonen öppna inför kommande terminer!

Det som jag funnit mest givande med kursen har varit att få träffa lärare och rektorer från andra skolor och kommuner. Vi har haft många olika uppgifter som syftat till att dela erfarenheter, t.ex. att skapa en verksamhets- och behovsanalys angående skolans kartläggning, något som sedan fått föras vidare till andra kursdeltagare. Därför har jag fått en bra bild av hur olika vi arbetar, vad vi ska sträva efter och vad forskningen säger om en pedagogisk kartläggning. En bra bok på temat är En bra början - mottagande och introduktion av nyanlända elever av Tore Otterup och Gilda Kästen-Ebeling, som är del av kurslitteraturen på kursen.

Kursen ger alltså 7,5 hp om man väljer att skriva examinationsuppgiften. Det vill jag förstås göra, så för tillfället sitter jag och skissar och tänker med viss erinran om den tentaångest man kände när man var heltidsstudent och worddokumentet bara envisades med att vara blankt...

Hursomhelst är det verkligen en kurs som jag kan rekommendera och då Skolverket satsar på liknande utbildningar är det värt att ta en titt på hemsidan emellanåt. För behovet av utbildade SVA-lärare är stort men att satsa på fortbildning av oss behöriga får inte glömmas bort.

Ny nytt nya

Det är slutet av augusti och allt börjar på nytt. Jag konstaterar det rätt ofta, särskilt vid läsårsslut, att en lärare måste lära sig att släppa, dra lärdom och gå vidare, starta om. På mitt program, Språkintroduktionen, är det möjligen så än mer än på andra gymnasieprogram, då vi har klasserna i max ett läsår och då lämnar över och börjar med nya klasser.

Nu har jag fått nya elever, nybörjare i det svenska språket och nya i landet. De har med kroppsspråk, bilder och i enkla termer försökt förmedla vad de hoppas om sina framtider och vilka mål de satt upp för sig själva. Just nu är de flesta fokuserade på att lära sig det där märkliga, nya språket, som jag envist talar med dem, även om de ser ut som frågetecken om jag inte stöttar upp orden med en gest eller betonar det allra viktigaste. Men lyckligtvis har de inte glömt de långsiktiga målen. Jag skriver lyckligtvis, eftersom det ofta är det som får en att ta sig igenom trötta, regniga eftermiddagar med ordtraggel och grammatiska undantag. Då kan det vara en räddning att kunna peka på plakatet "Min framtid", upphängt med soggig häftmassa som gärna släpper lite från väggen, där bilder av drömbilen, kläder och poliser symboliserar framtida mål om yrkesval eller bara en bättre materiell tillvaro.

Jag står också inför nya utmaningar, även om de inte kan mätas med det vägskäl mina mentorselever befinner sig i. Nästa vecka börjar jag vid sidan av mitt arbete studera kandidatkursen i SVA på halvfart och på distans. Dessutom har jag en rad andra fortbildningar framför mig under hösten. Bloggen är också ny för mig och jag tänker att den ska vara ett verktyg för mig att samla intryck från min lärarvardag men också att koppla dessa till all litteratur inom ämnet SVA som jag läser. Jag vill också att den ska vara en kanal utåt för att berätta om intressanta föreläsningar eller forskning som jag tagit del av.

Om du också är svag för SVA får du gärna följa med på tåget!