På vilka grunder?

När jag var på Symposium 2015 besökte jag ett intressant seminarium som hölls av Karin Rehman. Det hette "Nyanlända gymnasieungdomar med kort skolbakgrund: Att gå mellan teorin och praktiken" och innehöll många exempel från Rehmans egen undervisning på Språkintroduktionen i Stockholm. En länk till åhörarkopior från den finns nu ute på denna sida och jag kan även rekommendera Rehmans egen blogg Lärare Karin.

Det finns mycket jag hade kunnat ta upp från detta seminarium men en sak som fastnade hos mig var när Rehman ställde en fråga till oss åhörare, som vi skulle diskutera med bordsgrannen: På vilka grunder arbetar du i ditt klassrum?

Vi var tysta ett tag vid bordet men sedan tog jag ordet och förklarade att mina grunder är mitt fokus och mitt engagemang. Jag försökte beskriva för bordsgrannarna att jag gärna går ifrån böcker, planeringar och allt för att fastna i en interaktion med en elev och bara vara där. Kvinnorna som lyssnade på mig satt som frågetecken och sa faktiskt ingenting som svar. De varken kommenterade eller byggde på denna sats. Jag kände mig oerhört korkad. Hade jag nu dragit på för mycket på flumspåret igen, utan att vara varken teoretisk eller pedagogisk? Anledningen att jag minns just detta från seminariet, var alltså för att det knöt an till min ångest och oro över min egen prestation. Också ett sätt att minnas på!

Jag har gått och grunnat på detta sedan dess. Kan man ha "fokus" som sin grund i klassrummet? Är det inte lite vagt? Inte för att det skulle vara den enda grund hos mig, men ändå. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den går före allt annat; cirkelmodeller, språk- och kunskapsutveckling, genrepedagogik och den är parallell med värdegrundsarbetet.

Det var först när jag satt och läste Cummins (2000) i dag som jag kände att jag fick vatten på min kvarn. Cummins beskriver det ökade behovet av kunskap om att undervisa flerspråkiga elever och att den språkutvecklande undervisningen är ett måste. Han ger en modell för inlärning av det kunskapsinriktade språket där en av rubrikerna lyder: "Utrymme i interaktionen för kognitivt engagemang och identitesinvestering". Forskning (t.ex. Vygotsky, Gudrun Svensson) har visat att i interaktionen mellan lärare och elev måste elevernas kulturella, språkliga och personliga identiteter bejakas för att eleverna helhjärtat ska vilja satsa av sig själva i inlärningsprocessen. Lärarens gensvar utmanar och utvecklar elevernas skolspråk, om det sker på rätt sätt, och leder till empowerment, om läraren uppmuntrar elevernas svar och stöttar dem i att komma vidare.

Så nästa gång jag får frågan På vilka grunder arbetar du i ditt klassrum? ska jag sträcka på mig och säga:
- Självklart på en vetenskaplig grund, nämligen forskning av bl.a. Cummins och Vygotsky, som visar att flerspråkiga elever når bäst skolframgång och språkutveckling, om man utgår från deras kunskaper och bejakar deras språkliga och personliga identiteter. Det gör jag genom att lyssna på dem och aldrig släppa taget om dem i en diskussion, att visa engagemang och ständigt fokus för att alltid kunna utgå från den nivå de befinner sig på just denna dag.

Bättre efterklok än aldrig klok!

Länka vidare

Skolverket har sammanställt vilka ansvarsområden som ligger på huvudman och rektor respektive annan skolpersonal för arbetet med nyanlända elever. Titta på sammanställningen här.

Den här veckan har jag och min kollega Fredrik Björkman gästbloggat på Pedagog Malmö om våra tankar efter att ha gått kursen "Nyanländas lärande - mottagande, inkludering och skolframgång" på Malmö Högskola samt efter vi besökt Symposium 2015. Läs gärna inlägget här. Längst ner kan du klicka dig vidare till verksamhetsanalysen som vi gjorde som examinationsuppgift på kursen.

Translanguaging i praktiken

Jag har skrivit en del om translanguaging innan, både i detta inlägg och detta. I dag har jag jobbat en del enligt principen i två olika klasser. Jag ville starta upp med att "kartlägga" eleverna och för att försöka lyfta upp allas språk. Jag var noggrann med att ha en positiv inställning till alla de kunskaper eleverna visade upp.

Eleverna fick fylla i en tabell om vilka språk de kan och hur pass bra de kan de olika språken. Sedan ville jag veta var i kroppen de olika språken finns (se de fina exemplen nedan!). På baksidan fick de skriva en kort text på sitt språk. Jag kan förstås inte förstå den här texten (i de flesta fall) men kommenterar bara kort om vad mycket eleven kan eller att det ser vackert ut, exempelvis.

Det var intressant för mig att få veta allt detta om eleverna, men jag såg också med vilken stolthet eleverna fyllde i detta blad. De var också väldigt intresserade av klasskompisarnas kunskaper.

Efter att eleverna jobbat klart med detta fortsatte jag med undervisningen på tema hösten, i den ena klassen, och om läsning av olika texttyper, i den andra. Då knöt jag an till vad olika ord heter på deras språk. Vi skrev upp vad "höst" heter på olika språk respektive vad "tidningsartikel" heter på olika språk. Jag tror detta kan vara en ok ingång till att jobba med elevers flerspråkiga resurser. Nu känner jag också att jag har bättre förutsättningar för att veta hur jag kan ta vara på deras skilda språkkunskaper.

Om skolverkets nya kartläggningsmaterial

Den 1 januari 2016 kommer nya regler gällande nyanlända elevers skolgång att införas. Fr.o.m. då blir det obligatoriskt att kartlägga nyanlända elevers kunskaper. Obligatoriet gäller förvisso inte gymnasieskolor men då Skolverket ger ut ett mycket omfattande material med allmänna råd, kartläggnings- och bedömningsuppgifter, antar och hoppas jag att alla har inställningen att man nu får ta ett beslut om hur man ska utveckla sin mottagning för elevernas bästa.

Skolverket har varit ute på informationsturné om materialet och jag har i dag besökt konferensen Växa för framgång i Malmö. På hemsidan finns åhörarkopior för mer ingående information. För att beskriva det lite kortfattat kan jag säga att det består av tre steg.
Steg 1: Ett initialt samtal á 70 min inkl. tid för tolkning. Om elevens bakgrund och erfarenheter.
Steg 2: Man testar litteracitet, numeracitet, skolspråk/vardagsspråk. 70 min inkl tid för tolkning.
Detta underlag kommer till rektor och rektor fattar beslut om årskursplacering och undervisningsgrupp inom två månader.
Steg 3: Ämneskartläggning (respektive ämne). Till detta finns material såsom lärarhandledning, uppgifter, bilder och instruktionsfilmer.

Hur berör det nya materialet då mig, som SVA-lärare? Jag jobbar ju inte på en mottagningsenhet, utan i ett klassrum. Jag arbetar inte i första hand med att utreda elevernas bakgrund utan jobbar mot mål, och för att hjälpa elever uppnå kunskapskraven. Trots det vet jag hur beroende jag är av att kartläggningen fungerar bra, för att få en klass med en jämn språknivå och en relativt jämn skolbakgrund. Först då kan jag planera för min undervisning och lägga den på en lagom (kognitivt utmanande) nivå. Sen är det ju faktiskt så att en kartläggning inte kan lösas till fullo med en god organisation. Gruppen är alltför heterogen för det. Kartläggning är en pedagogisk fråga och man behöver ha med alla inom skolväsendet för att hitta det bästa sättet för att elevernas måluppfyllelse ska öka.

Vilka förhoppningar har jag på den nya kartläggningen? Jag hoppas att det nya materialet hjälper kartläggare och pedagoger att få fram en bättre bild av elevens kunskapsnivå. Jag vet att många elever sitter på kunskaper som de inte får chans att visa upp vilket är frustrerande för dem och också för mig. Jag hoppas också att materialet leder till ökat fokus och förståelse för språkutvecklande arbete och på att tillvarata de kunskaper elever redan har. Jim Cummins har beskrivit interdependency, det faktum att en elev kan omsätta kunskaper som den förvärvat på ett språk till det nya, om den bara får termer för det. Om den nya kartläggningen hjälper mig att ge eleverna den chansen, vore det fantastiskt.

Vilka är utmaningarna? Enligt mig finns det ingen lösning på kartläggning som kan användas på exakt samma sätt på alla skolor, utan alla måste hitta sin egen variant utifrån de resurser man har. Och det är just resurser i form av tolkar, modersmålslärare, SVA-lärare, studiehandledare, personer som passar att arbeta med kartläggning som jag ser som den största utmaningen att hitta. Jag blir ofta intalad hur efterfrågad och värdefull jag är i och med min legitimation och utbildning inom svenska som andraspråk, men när jag tänker på den stora apparaten kartläggning känner jag mig väldigt liten. Som i så många andra situationer i skolvärlden krävs ett enormt samarbete för att få det att fungera. Såsom man lite klyschigt uttryckte det på konferensen i dag; ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.

Muntlig interaktion

En stor del av språkinlärning handlar om muntlig interaktion. Jag har länge tyckt att det är den svåraste delen av ämnet (bortsett från hörförståelse, men det får jag återkomma till en annan gång... Jag säger bara: Hur sjutton vet man att och vad de förstår av det de hör?) och hur mycket jag än funderar över vikten av muntlig träning så glöms det bort i allt skrivande och läsande vi sysslar med i klassrummet. Många kanske tänker att muntlig träning helt enkelt är när eleverna pratar, men det är ju så mycket mer som krävs av eleverna i arbetssituationer och vid prövningar, än att just bara snacka. Och det är helt klart mer än ett okej uttal som krävs. För att uppnå kunskapskraven för SVA åk 9 nämns följande förmågor som har med muntlighet att göra:

* Samtala och diskutera med en kombination av ämnesrelaterat och vardagsrelaterat språk

* Ställa frågor och framföra åsikter med underbyggda argument

* Förbereda och genomföra muntliga redogörelser med struktur och anpassning till syfte, mottagare och sammanhang

* Resonera kring språkliga varianter inom svenskan och jämförelser mellan svenskan och andra språk  (kan väl göras skriftligt också)

Det var med detta i åtanke som jag under symposiet gick på Mariana Sellgrens föreläsning med titeln "Vi vet att muntlig interaktion är viktig - men hur åstadkommer vi den?". Sellgren satte oss deltagare i arbete. Vi fick både testa på analys av samtal samt några olika uppgifter passande för andraspråkselever. 

Analyserna gjorde vi genom att tänka igenom till vilken sorts samtal några olika transkriberade elevdiskussioner kunde grupperas. Var de...

a) disputational talk, som karaktäriseras av oenighet och korta repliker, ett munhuggeri utan resonemang

b) cumulative talk, som karaktäriseras av att bygga vidare på andras repliker men ofta på ett okritiskt sätt, att repetera och bekräfta eller

c) exploratory talk, som karaktäriseras av att man engagerar sig kritiskt men konstruktivt, ställa frågor, motivera yttranden och resonera

Återigen påmindes jag om vikten av att grundligt tänka igenom vilka exakta förmågor en elev har och svårigheten med att göra detta när det inte är nedskrivet på papper. Är eleven den som för samtalet framåt, den som bara nickar och håller med eller allt som kan rymmas däremellan? Alla dessa tre samtalstyper är nödvändiga att behärska och hur gör jag som lärare för att få eleven att träna på en specifik muntlig förmåga?

Ett exempel på uppgift som Sellgren visade var samtalskort där eleverna stöttas mycket för just detta. De får t.ex. en dilemmafråga att diskutera (t.ex. Din kompis har massor av chokladkakor och du vill veta hur hen har fått tag på dem men hen säger att du inte får berätta om hen säger sanningen. Det visar sig att kompisen har snott dem från en annan vän. Vad gör du?) och får talkort med stödmeningar och frågor t.ex. 

- Vad tycker/tror du? Varför tycker/tror du så?

- Jag tycker att... För att... 

- Jag håller med/håller inte med... För att...

En annan fin uppgift som Sellgren instruerade och som vi fick testa inledningsvis (och vilken Hillary Clinton tydligen brukar använda på fester för att få gästerna att komma igång att lära känna varandra) är att ha ett papper på ett bord där ett antal elever, lämpligtvis 4-5 stycken, sitter. De får instruktionen:

1. Rita en cirkel på pappret

2. Samtala och skriv sedan ner saker som ni alla har gemensamt I cirkeln

3. Samtala och skriv sedan ner saker som är unika för varje person UTANFÖR cirkeln

Alla måste komma till tals, man får veta mer om varandra och samtalet kommer igång. Denna tar jag med mig och tror att den kan varieras och kanske kombineras med ovan nämnda talkort. 

Jag gick från föreläsningen full av nya tankar och idéer och väldigt motiverad att lägga mer fokus på muntlig interaktion. 

Ofelia García om translanguaging

Translanguaging innebär ett medvetet och strategiskt utnyttjande av elevernas flerspråkiga resurser. Detta talade Ofelia García om vid symposiets inledande föreläsning. García är själv spansktalande men bor och arbetar i USA och är knuten till University of New York. Hon menar att vid andraspråksinlärning lägger man inte till ett extra språk, utan inkorporerar (eller integrerar) det nya språket till de resurser man redan har.

Ett intressant klassrumsexempel hon gav exempel på var en lärare i New York som med sin klass översatte en mening på engelska till två andra språk med hjälp av Google translate. I detta exempel spanska och arabiska (men läraren tog olika språk vid olika tillfällen). Först läste de meningen högt på engelska i grupp. Därefter fick de spansktalande läsa den spanska översättningen och de arabisktalande den arabiska meningen. När eleverna läste meningen på sitt förstaspråk började de skratta och alla insåg att översättningen inte var korrekt. Vad var det som var fel? Varför? Vad betyder ordet? Hur ser en korrekt översättning ut? Dessa frågor väcktes direkt och ett samtal inleddes om språk och översättning.

García spaltade upp vilka fördelar en sådan övning, grundad i translanguaging, har:
* Läraren blir också en inlärare och eleven bär på kunskapen (och eleverna vill och tvingas därmed förklara för läraren)
* Man uppmärksammar och bygger på språkliga styrkor
* Man konverserar kring de språk som finns i klassrummet
* Man ifrågasätter lexikon och manualer
* Man erkänner svårigheterna med översättning
* Man lägger märke till språks likheter och olikheter
* Man normaliserar lingvistiska skillnader

Detta tycker jag vore väldigt intressant att testa i mina egna grupper, särskilt för att lyfta elevernas språkliga resurser, men också för att uppmärksamma vilket lurigt redskap Google translate är.

Symposium 2015: Tema resurser

Sitter i Aula Magna på Stockholms Universitet under introduktionen av symposiet i Svenska som andraspråk. Årets tema är resurser, ett ord som jag funderade över under morgonens hotellfrukost. Vad syftar man på? Jag tänker genast på resurser i form av utbildad personal; studiehandledare, speciallärare, modersmålslärare etc. Detta är en del av begreppet, men jag har nu insett, efter att ha läst mer om det, att man avser en vidare innebörd. I tidningen Lisetten (som ges ut av Riksförbundet lärare i Svenska som andraspråk, mer info här) förklaras temat:

"Läget kan kännas dystert när det saknas så många behöriga lärare i svenska som andraspråk och när skolmyndigheter gång på gång pekar på att nyanlända inte får den individanpassade undervisning de enligt alla styrdokument har rätt till. Vi vill med årets konferens, som känns som en kraftsamling där över 80 kompetenta, engagerade och insiktsfulla lärare och forskare medverkar, visa att lärarna själva har resurser att utveckla en språk- och ämnesövergripande undervisning. Translanguaging-begreppet står för idén att att gränsöverskridande kommunikation är nödvändig i en skola som ger likvärdiga möjligheter till utbildning. Lärare i svenska som andraspråk och lärarna i modersmål kan i denna övergångstid kanske gå i bräschen för denna nödvändiga och demokratiska utveckling." (Lisetten, 3-2015, s. 11)

Karin Sandwall, föreståndare för NC, berättar vidare att temat kan upplevas luddigt och kanske svårt att samla alla symposiets föreläsningar under men man resonerade sig fram till att man ville ha ett tema där man utgår från och tar vara på elevernas resurser, de kunskaper de har med sig, men som även tar vara på lärarnas resurser och som uppmuntrar skolledningen att synliggöra och nyttja dessa.

I Aula Magna sitter för närvarande runt 900 personer, också resurser för varandra och för eleverna. Och givetvis är alla pedagoger och elever ute på Sveriges alla skolor också resurser, om de bara används på rätt sätt.