Det är slutet av augusti och allt börjar på nytt. Jag konstaterar det rätt ofta, särskilt vid läsårsslut, att en lärare måste lära sig att släppa, dra lärdom och gå vidare, starta om. På mitt program, Språkintroduktionen, är det möjligen så än mer än på andra gymnasieprogram, då vi har klasserna i max ett läsår och då lämnar över och börjar med nya klasser.
Nu har jag fått nya elever, nybörjare i det svenska språket och nya i landet. De har med kroppsspråk, bilder och i enkla termer försökt förmedla vad de hoppas om sina framtider och vilka mål de satt upp för sig själva. Just nu är de flesta fokuserade på att lära sig det där märkliga, nya språket, som jag envist talar med dem, även om de ser ut som frågetecken om jag inte stöttar upp orden med en gest eller betonar det allra viktigaste. Men lyckligtvis har de inte glömt de långsiktiga målen. Jag skriver lyckligtvis, eftersom det ofta är det som får en att ta sig igenom trötta, regniga eftermiddagar med ordtraggel och grammatiska undantag. Då kan det vara en räddning att kunna peka på plakatet "Min framtid", upphängt med soggig häftmassa som gärna släpper lite från väggen, där bilder av drömbilen, kläder och poliser symboliserar framtida mål om yrkesval eller bara en bättre materiell tillvaro.
Jag står också inför nya utmaningar, även om de inte kan mätas med det vägskäl mina mentorselever befinner sig i. Nästa vecka börjar jag vid sidan av mitt arbete studera kandidatkursen i SVA på halvfart och på distans. Dessutom har jag en rad andra fortbildningar framför mig under hösten. Bloggen är också ny för mig och jag tänker att den ska vara ett verktyg för mig att samla intryck från min lärarvardag men också att koppla dessa till all litteratur inom ämnet SVA som jag läser. Jag vill också att den ska vara en kanal utåt för att berätta om intressanta föreläsningar eller forskning som jag tagit del av.
Om du också är svag för SVA får du gärna följa med på tåget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar