Den 1 januari 2016 kommer nya regler gällande nyanlända elevers skolgång att införas. Fr.o.m. då blir det obligatoriskt att kartlägga nyanlända elevers kunskaper. Obligatoriet gäller förvisso inte gymnasieskolor men då Skolverket ger ut ett mycket omfattande material med allmänna råd, kartläggnings- och bedömningsuppgifter, antar och hoppas jag att alla har inställningen att man nu får ta ett beslut om hur man ska utveckla sin mottagning för elevernas bästa.
Skolverket har varit ute på informationsturné om materialet och jag har i dag besökt konferensen Växa för framgång i Malmö. På hemsidan finns åhörarkopior för mer ingående information. För att beskriva det lite kortfattat kan jag säga att det består av tre steg.
Steg 1: Ett initialt samtal á 70 min inkl. tid för tolkning. Om elevens bakgrund och erfarenheter.
Steg 2: Man testar litteracitet, numeracitet, skolspråk/vardagsspråk. 70 min inkl tid för tolkning.
Detta underlag kommer till rektor och rektor fattar beslut om årskursplacering och undervisningsgrupp inom två månader.
Steg 3: Ämneskartläggning (respektive ämne). Till detta finns material såsom lärarhandledning, uppgifter, bilder och instruktionsfilmer.
Hur berör det nya materialet då mig, som SVA-lärare? Jag jobbar ju inte på en mottagningsenhet, utan i ett klassrum. Jag arbetar inte i första hand med att utreda elevernas bakgrund utan jobbar mot mål, och för att hjälpa elever uppnå kunskapskraven. Trots det vet jag hur beroende jag är av att kartläggningen fungerar bra, för att få en klass med en jämn språknivå och en relativt jämn skolbakgrund. Först då kan jag planera för min undervisning och lägga den på en lagom (kognitivt utmanande) nivå. Sen är det ju faktiskt så att en kartläggning inte kan lösas till fullo med en god organisation. Gruppen är alltför heterogen för det. Kartläggning är en pedagogisk fråga och man behöver ha med alla inom skolväsendet för att hitta det bästa sättet för att elevernas måluppfyllelse ska öka.
Vilka förhoppningar har jag på den nya kartläggningen? Jag hoppas att det nya materialet hjälper kartläggare och pedagoger att få fram en bättre bild av elevens kunskapsnivå. Jag vet att många elever sitter på kunskaper som de inte får chans att visa upp vilket är frustrerande för dem och också för mig. Jag hoppas också att materialet leder till ökat fokus och förståelse för språkutvecklande arbete och på att tillvarata de kunskaper elever redan har. Jim Cummins har beskrivit interdependency, det faktum att en elev kan omsätta kunskaper som den förvärvat på ett språk till det nya, om den bara får termer för det. Om den nya kartläggningen hjälper mig att ge eleverna den chansen, vore det fantastiskt.
Vilka är utmaningarna? Enligt mig finns det ingen lösning på kartläggning som kan användas på exakt samma sätt på alla skolor, utan alla måste hitta sin egen variant utifrån de resurser man har. Och det är just resurser i form av tolkar, modersmålslärare, SVA-lärare, studiehandledare, personer som passar att arbeta med kartläggning som jag ser som den största utmaningen att hitta. Jag blir ofta intalad hur efterfrågad och värdefull jag är i och med min legitimation och utbildning inom svenska som andraspråk, men när jag tänker på den stora apparaten kartläggning känner jag mig väldigt liten. Som i så många andra situationer i skolvärlden krävs ett enormt samarbete för att få det att fungera. Såsom man lite klyschigt uttryckte det på konferensen i dag; ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar